När man talar om monster i den litterära världen går det knappast att undgå att tala om H. P. Lovecraft, skaparen av några av de mest välkända (och ökända) monstren i den litterära historien. Många har till exempel hört talas om Cthulhu, även om de inte vet att det enorma, gudaliknande bläckfiskmonstret är en skapelse av Lovecraft.
Det beror till stor del på att Lovecrafts verk och skapelser har växt till något mycket större än honom själv. Det har utvecklats en hel mytologi kring Lovecrafts skapelser, som kallas Cthulhu Mythos på engelska, eller helt enkelt ”Cthulhu-mytologin” på svenska. I denna räknar man med alla de varelser, personer, platser, böcker och annat som förekommer i den del av Lovecrafts författarskap som rör dessa gudar, sekter och monster. Till Cthulhu-mytologin hör dock inte bara Lovecrafts egna verk, utan också sådana som andra författare har skrivit, som är inspirerade av Lovecrafts verk och som lånar delar av hans skapelser. Till mytologin hör till exempel de olika gudaraser som Lovecraft kallade Yttre gudar, Äldre gudar och Andra gudar. Det finns också De stora äldre (varav Cthulhu är en) och De stora, liksom en rad Tjänarraser som tjänar vissa av dessa gudomliga varelser. I mytologin ingår också en rad sekter som tillber vissa av gudarna, till exempel Svarta brödraskapet, Den mörka faraons brödraskap, Cthulhusekten och Den blodiga tungans sekt.
Ytterligare en anledning till att Lovecrafts skapelser nästan har blivit mer kända än författaren själv är Necronomicon. Necronomicon är en av de böcker som sägs ingå i Cthulhu-mytologin, varav flera endast är fiktiva verk som omnämns i andra böcker av Lovecraft. Necronomicon är ett av dem, och beskrivs som en ockult bok som bland annat innehåller en beskrivning av hur De äldre kan åkallas. Necronomicon omnämndes för första gången i novellen ”Hunden” från 1924, men det hade förekommit hintar om bokens ”existens” redan i Lovecrafts tidigare skrifter, som i ”Randolph Carters berättelse” från 1920. Lovecraft har sedermera själv skrivit boken A History of The Necronomicon (år 1927, men utgiven år 1938). Där skriver han att Necronomicon ursprungligen skrevs av Abdul Alhazred på 700-talet e.Kr. Boken ska då ha hetat Al Azif, men fick namnet Necronomicon när den översattes av greken Theodorus Philetas år 950. Alla dessa namn och människor är påhittade av Lovecraft, och visar på den detaljrikedom som finns i hans skapelse. Kanske är det just denna detaljrikedom som gör hans mytologi så trovärdig, och som har gjort att det genom åren har dykt upp böcker som har hävdats vara den ”verkliga” Necronomicon. Det är sannolikt också detaljerna och trovärdigheten som gör att andra författare har använt sig av Necronomicon i sina verk.
Att sätta sig in i hela Cthulhu-mytologin och Lovecrafts samlade verk är med andra ord en mastodontuppgift som kan ta flera år i anspråk. Lyckligtvis finns det mera effektiva sätt att lära sig andra saker, till exempel blended learning. Det är en metod som bland annat tillämpas av Advantum Kompetens, och som innebär att man blandar klassrumslärande med andra former och kanaler av inlärning. Visserligen kan denna metod säkerligen användas även för att lära ut Lovecrafts Cthulhu-mytologi, men då måste man först hitta en lärare i ämnet. Dessutom är det sannolikt mer givande att uppleva Lovecrafts skapelser så som det var tänkt: som en läsare.