García Márquez och den magiska realismen

Posted on

Gabriel García Márquez är en av de främsta latinamerikanska författarna. Han var en av de författare som slog igenom internationellt i det som har kommit att kallas den latinamerikanska ”boomen”, som skedde på 1960-talet. Hans böcker har översatts till ett stort antal språk och sålts i miljontals exemplar, men hans framgångar kan inte endast mätas i försäljningsantal. Han tilldelades nämligen Nobelpriset i litteratur år 1982.

Márquez kanske mest kända roman är Hundra år av ensamhet, en episk berättelse om en familj i flera generationer som utspelar sig i den fiktiva colombianska byn Macondo. Romanen skrevs 1967, och anses av många vara García Márquez främsta verk. Den har sålts i över 30 miljoner exemplar över hela världen, och har översatts till fler än 30 olika språk. Bokens originaltitel är Cien años de soledad. Om du skulle vilja lära dig spanska, för att kunna läsa García Márquez verk på deras originalspråk, är det bästa sättet att bosätta sig i Spanien. På Mowido.se hittar du mängder av drömbostäder i Spanien, så att du kan språkbada och verkligen ta in spanskan helt.

En anledning till att man räknar detta till ett av de stora mästerverken inom latinamerikansk litteratur är att den är ett av de främsta exemplen på den magiska realism som har kommit att karakterisera en viss genre av latinamerikansk litteratur. Gabriel García Márquez är den främste representanten för denna ”genre”, som känns igen på att övernaturliga saker sker i berättelsen, men accepteras som helt normala av bokens karaktärer; det övernaturliga är helt enkelt en del av deras verklighet. Som exempel på en sådan händelse i Hundra år av ensamhet kan nämnas att en död släkting går igen som en ande.

García Márquez karriär som författare kan sägas ha börjat år 1955. Han arbetade så som journalist, och skrev en reportageserie om en skeppsbruten sjöman som överlevde på en flotte i 10 dagar. Reportaget blev uppmärksammat av flera anledningar, men vid tiden för dess publicering var kanske det mest uppseendeväckande att den historia som García Márquez beskrev motsatte sig den officiella redovisningen av händelserna. Enligt den officiella rapporten berodde skeppets förlisning på en storm. I själva verket var det olagligt kontraband ombord som gjorde skeppet för tungt. Både sjömannen och García Márquez blev efter publiceringen av historien persona non grata i Colombia, varför Márquez arbetade som utrikeskorrespondent i flera år efter detta. Sedermera har dock reportaget publicerats i bokform, och hyllats både för dess litterära form som för dess inverkan.

García Márquez gick bort den 17 april 2014, 87 år gammal. Han bodde då i Mexiko City, men hans tid som journalist och utrikeskorrespondent hade gjort att han levt ett internationellt liv; hade bostad i Paris och i Cartagena de Indias, och i Havanna stod en villa alltid till hans förfogande. García Márquez blev nämligen personlig vän till Fidel Castro i samband med att han arbetade för den kubanska nyhetsbyrån Prensa Latina. Som korrespondent till dem bodde han en tid i New York, och flyttade sedan till slut till Mexiko.