Tolstoj och bekännelsen

Posted on

 

”Kreutzersonaten” är namnet på en kortroman och en existentiell berättelse där författaren Leo Tolstoj attackerar hela idén kring äktenskap med självbiografisk intensitet. Romanen väckte enorma känslor i samhället och innehållet ansågs så opassande att den inte fick tryckas utan särskilt tillstånd av tsaren.

Berättelsen är uppbyggd kring huvudpersonen och hustrumördaren Pozdnysjev. När läsaren får stifta bekantskap med honom befinner han sig på ett tåg där han plågad av samvetskval i en serie febriga monologer bekänner mordet på sin hustru för medresenären i tågkupén. Samtidigt som han erkänner svartsjukemordet beskriver han sina tankar om äktenskapet och sin syn på samlivet. Han har visserligen blivit frikänd från mordet i domstol då hustruns otrohet kunde bevisas men han plågas svårt av samvetskval och ångest. Äktenskapet är ingenting annat än själva sinnebilden för hyckleri och dubbelmoral och han beskriver vilket helvete han levt i.

I den lilla tågkupén berättar mannen vidare om hustruns liv och hur hon förletts till otroheten genom det vackra musikstycket ”Kreutzersonaten” av Beethoven. Hon blev nämligen förförd av en musiker under framförandet av denna sonat. Pozdnysjev visar sig vara både en intellektuell och moraliserande mördare som lyckas dölja brottets sanna natur under en täckmantel av självrättfärdigande äktenskapskritik.